fredag 11 juli 2008

Sakta nu.

Världen står stilla idag, tycks det. Inget rör sig, inget händer. Ingen ringer på jobbet, jag har tagit ett samtal sen klockan åtta, att jämföra med vanliga sex-sju stycken. Som ett resultat av detta läser jag en gammal kulturdel i DN och surfar på Wikipedia, tänker mig att man i alla fall kan använda tiden till att bli lite mer allmänbildad. Läser om sociologen Saskia Sassen, som sysslar med globalisering och tankar om Vart Världen Är Påväg i största allmänhet. Hon pratar om maktbalans mellan ekonomi och politik och om demokratin som en utdöende samhällsform. Jag dricker kaffe och tänker på Google. Och Apple. Jag läser om Orwell och Burma, och funderar på vad som är att föredra; totalitära statsstater eller vinstdrivande företag som samhällsskick. Ingetdera verkar särskilt lockande.

Ett samtal till. Inget särdeles svårt, men mannen som ringde och frågade blev glad för svaret. Vissa dagar är det lätt att tjäna pengar.

Såna här långsamma dagar på jobbet är lite inspirerande. Jag ska ta med mina matteböcker och plugga analys på arbetstid. Har hört mig för och det är tydligen okej, så länge jag tar alla mina samtal. Och det gör jag ju. Ska bli skönt med något slags tidsfördriv, mitt internetanvändande är ju hårt begränsat här så man får ta vad man får.

Öl ikväll är tanken. Umgås med vänner, njuta av sommaren, leva det så kallade livet. Jag ska sluta spela WoW. Äntligen. Det har nog varit dags länge. Jag kommer nog på sätt och vis att sakna det, för jag har tyckt om det. Men det varken motiverar eller inspirerar mig längre, och Verkliga Livet börjar kräva uppmärksamhet.

Jag saknar något, och jag är inte säker på vad. Kanske saknar jag själva känslan av att något saknas. Metaproblem, onekligen. Kanske ska man bara vara nöjd med här och nu, men någonstans känns det ändå som om ett osynligt I Morgon hägrar. Jag är bara inte säker på hur jag vill att det ska se ut, nuet är ändå tilltalande och jag vill gärna att det håller i sig. Jag är mig själv just nu, en känsla ovanlig nog för att den ska kännas skrämmande. Kan man ta en ögonblicksbild och leva i den?